I never thought
Hösten 2007 började jag lyssna på Tokio Hotel. Kärleken till dem har bara blivit starkare. Förra året såg jag dem live 3 gånger. Förra året var magiskt, det var mitt Tokio Hotel år.
Nu tror folk att jag inte gillar dem lika mycket längre, för jag inte pratar om dom 24h/dygnet. Men jag lovar, kärleken har inte svalnat. Det är bara ganska tyst nu, ingen ny skiva, ingen turné.
Klart ja snacka mycket om dom förra året, jag köade i 15h i -16 grader och snöstorm, jag sov inge vidare på den veckan, jag flög till Schweiz, sov ute på asfalten (Genéve airports startbana), och blev nästan totalt krossad av galna schweizare. Jag genomled allt detta men jag ångra inte en minut av det.
Vad jag ville säga var, att när jag började lyssna på dem 2007 så kunde jag aldrig i min vildaste fantasi tro att 4år senare skulle jag få se Bill Kaulitz i dyra fina märkeskläder och skägg. Han är vacker, ohja, allt klär en skönhet men, han var verkligen som snyggast 2008-2009.
Bill, Tom, Gustav, Georg - I will love you forever
shopaholics bekännelse
Pappsen och jag passade på att åka ner till stan en stund idag. Gick in på apoteket och bad om en produkt som kan ta bort finnar. Tycker jag blivit lite för gammal för att få tonårsfinnar (inför-mens-finnar). Har knappt aldrig haft finnar innan men nu har 2 st blossat ut. tjusigt. men nu har jag köpt någon gel som ska torka ut som små jävlarna! adios!
Har även köpt lite kläder och 2 par skor, behövligt. Tack snälla pappa för kläderna :)
Jag har varit hemma med min pappa hela helgen, varit mysigt faktiskt. Idag såg vi på Stig Helmer Den Ofrivillige Golfaren samt En shopaholics bekännelser. Nu förstår min pappa hur det är för mig när jag går på stan, alla skyltdockor står och vinkar åt mig och flirtar med mig så jag bara måste gå dit. Jobbigt.
Då säger väl jag och mina finnar bye for now
